Det var en vecka kvar, skolans sexor var spända medans lärarna drog en djup
sund, dom var ledsna över att det hade gått så snabbt, ”våra små änglar”,
sa dom hela tiden.
Dagen kom, hela skolan hade samlats vid scenen, brevid flaggstången.
Nationalsången sjöngs av mest lärarna och de tillresta föräldrarna,
eftersom att ingen unge kunde hela nationalsången.
Efter allt sjungande kom stunden, min klass (6A) skulle upp först på
scenen. Nervöst gick vi upp dit och såg utöver personerna som samlats där
vid gräsplätten, föräldrarna log och var väldigt stolta över sina barn,
lärarna grät.
Vi fick ta emot våra rosor, som klassföreståndaren alltid ger ut till dom
som går ut sexan. Efteråt samlades vi i klassrummet och pratade och
skrattade åt minnena som vi gått igenom. Utvärdering i ett stort vitt
kuvert och kramen fick vi i slutet av lektionen, kramen var extra lång,
”jag kommer att sakna dig”, sa läraren till alla medans dom blev kramade.
Stegen hem var lätta, det kändes så ”befriande” att sluta skolan. Jag gick
hem ensam, mina föräldrar hade gått hem lite innan. Jag sa åt dom att göra
det eftersom att jag ville säga ”hejdå”, till dom som skulle bort över
sommarlovet, dom andra kunde man vara med på lovet.

Så kom dagen, 17 augusti 2000. Första dagen i skolan med den nya klassen.
Alla såg ledsna ut eftersom att skolan startade.
Tysta satt vi, tills läraren sa ”välkommen till 7: an”. Tystnaden sprack
och vi började hälsa på varandra, iallafall dom som inte redan kände
varandra.
Alla höll på och surrade, sen sa läraren ”nu ska schemat delas ut”, alla
suckade.
Vi fick schemat och började fråga ”vad är de här för här för ämne?” och
”vilken lärare har vi i det här ämnet?”
Själv satt jag där vid min bänk och läste igenom schemat och sa för mig
själv ”nu börjar skolgången igen”. Dom första lektionerna var bara att lära
känna ämnet och läraren.
Bara efter ett par veckor så hade vi redan lärt känna varandra, och olika
grupper hade bildats.
Alla hade fått deras plats i klassen, jag och ett par andra var den tysta
gruppen, sen kom den halvstökiga gruppen och slutligen kom den gruppen som
alltid ska ifrågasätta och diskutera med lärarna hela tiden, jag nämner
inga namn. Ämnen flöt på och endel ämnen var lättare att komma in i eller
lära sig.
Sen kom 8: an, såklart så blev ämnena svårare men man plockade upp mera
kunskap. Alla hade fått en uppfattning om vilka som var ”bra och dåliga”.
Endel lärare har valt ut sina favorit elever, inga namn nämns. Medans
skolan fortsatte sin långa termin så hemmet stor trygghet. Jag har haft
stora svårigheter i vissa ämnen, men stödet hemifrån hjälpte mig väldigt
mycket.
Små ”pushar” hela tiden, det har varit min säkerhet när endel ämnen höll på
att förloras.
Lärarna har också stöttat och hjälpt mig och gett mig extastöd, det tackar
jag för väldigt mycket.

Jag tycker att bytet av skola och klasskamrater var bra. I den gamla
klassen var det ingen bra stämning kvar. Omvecklingen var bra, klassbytet
var lyckat och det är en ganska bra stämning i klassen. Nu är grupperna
ännu mer synliga. Endel kanske fortsätter att vara vänner efter skolans
slut.
Själv är jag kvar i den tysta gruppen, jag kommer säkert att fortsätta att
vara kvar där ett långt tag till.