MINA SKOLÅR
Jag går nu i nian och jag har precis lämnat in min gymnasieansökan. I höst
är det dags att byta skola igen. Det är svårt att tänka sig att jag redan
har gått nästan nio år i skolan, det är helt otroligt. Det känns som att
det inte alls var länge sedan som jag började grundskolan och nu ska jag
strax gå ut den.
Jag kan fort farande komma ihåg första skoldagen. Jag och min kompis Laura
stod där på tomten i våra fina klänningar och våra stora skolväskor redo
att börja skolan. Jag var bara sex år, skulle snart fylla sju, men ändå
kände jag mig jätte gammal. När vi kom till skolgården träffade vi alla dom
andra nervösa barnen som också stod förväntansfulla och väntade på att få
börja i skolan. Jag kände igen några som hade gått på samma dagis och några
som bodde på samma gård som mig, men det var ganska många nya ansikten
också. Sedan kom fröken ut på skolgården och plingade i klockan då fick
alla barnen och deras föräldrar kliva in i klassrummet. När alla hade satt
sig ner och tystnat började min nya skolfröken Lena att presentera sig
inför klassen. Sedan var det dags för upprop. Det första namnet som hördes
var mitt. Jag blev genast alldeles röd i ansiktet, men jag svarade ändå med
en väldigt tyst och pipig röst. När alla var uppropade fick vi gå hem.
Andra dagen i skolan var också ganska läskig, då fick man inte ha med sig
någon förälder. Första veckan i skolan så lekte vi ganska mycket namnlekar
och andra lekar för att försöka lära känna varandra. Efter varje skoldag
gick jag till fritiset, dit gick nästan alla på lågstadiet. Att äta i
matsalen var en ganska skrämmande upplevelse eftersom vi delade, matsal med
några från högstadiet. Jag kommer ihåg när vi skulle lära oss skriva, det
var jätte roligt att måla bokstäver på tavlan med vatten.
Andra året i skolan var lite annorlunda, då började det folk som var yngre
i samma klass. Det var ganska skönt att inte var yngst längre. I tvåan fick
vi börja lära oss engelska, det var jätte kul och spännande. Vi fick också
börja att vara med i kören tillsammans med mellan- och högstadieelever. En
annan rolig sak man fick göra var att pröva på att spela fyra olika
instrument.
I trean kände man sig mycket äldre eftersom man var äldst av alla på
lågstadiet. Jag slutade att gå på fritis och började att gå till
fritidsgården där det bara var en massa mellan- och högstadieelever. I
tredje klass var man också tillräckligt gammal för att stå i maten
tillsammans med en i nian. De var faktiskt ganska läskigt i början, men
efter ett tag blev det roligare och det var många som ville stå där
frivilligt.
Efter trean skulle man ju börja på mellanstadiet. Min syster föreslog att
jag skulle prova in till en musikklass. Det gjorde jag också och jag kom
in. Så efter trean var det dags att säga adjö till alla kompisarna och byta
skola.
Att börja fyran var också läskigt eftersom det var en helt ny skola. Nu
kände jag inte heller alls så många. Dom första dagarna ägnade vi åt att
leka namnlekar. Vi åkte också iväg på en liten klassresa i några dagar för
att försöka lära känna varandra. Alla hade jätte roligt och dom flesta
skaffade några nya kompisar. Min fröken som jag hade på mellanstadiet hade
stora problem med migrän, men hon försökte orka med att vara i skolan så
gott hon kunde.
Men i femman derimot så fick hon mycket större besvär med migränen. Hon var
nästan aldrig i skolan så vi fick ha olika vikarier hela tiden. Det var
ganska jobbigt för oss, särskilt eftersom en del av dom lärarna vi fick
inte alls var särskit bra. Där för lärde jag mig inte riktigt så mycket i
femte klass.
I sexan blev min fröken mycket bättre och var nästan aldrig hemma från
skolan längre. Nu blev det lite mer att göra i skolan. Vi började också med
prov. Alla vi i klassen kände varandra så bra nu så vi började göra små
grupperingar. Vi hade väldigt många konflikter, så vi fick börja ha
”kompissamtal”. Då satt alla i en ring och först fick alla berätta om någon
hade varit dum mot en under veckan. Sedan fick man säga om man tyckte att
man själv gjort något taskigt. Det var ofta väldigt många som var sura på
varandra fram och tillbaka. En del kände för att prata ut om det inför hela
klassen, medans andra ville lösa det enskilt. Det var ett väldigt bra sätt
för att få klassen att hålla sams. I slutet av terminen åkte vi också på en
klassresa. efter att jag hade gått tre år i musikklass hade jag tröttnatt
väldigt mycket. Att sjunga varenda dag i skolan var bara tråkigt tyckte
jag. Jag bestämde mig för att sluta i musikklass. Jag sökte till
Råbyholmsskolan eftersom jag bodde så nära.
Så när sjuan startade var det dags att byta skola igen och börja i
Råbyholmsskolan. Det var nästan mest mest läskigt av alla andra gånger jag
bytt skola eftersom jag nästan inte kände någon. Alla andra hade redan sina
kompisar från mellan|stadiet, men inte jag. Det var faktiskt väldigt svårt
att hitta nya kompisar. Nu på högstadiet var det alldeles nytt men NO och
SO. dom ämnena hade jag aldrig haft förut. Nu var det också mycket mera
prov
Åttan var nästan lika dan som sjuan, förutom att det här året skulle man
börja få betyg. Det var något som var väldigt spännande. En annan sak som
oxå var annorlunda var att i matten delades vi upp i tre olika grupper
efter svårighetsgrad.
Nian var en ganska så stor skillnad alla lärare förväntar sig mycket mer av
en nu. Det är mycket svårare och mycket mera läxor. Dessutom är det en
massa nervositet inför att välja gymnasielinje som tynger tankarna ännu
mera. Det är ett väldigt stort och svårt beslut att ta. Förutom allt
skolarbete och all beslutsångest inför gymnasiet så har man ju nationella
proven, det gör en helt slut i hjärnan.
**Men nu är det alldeles snart dags att sluta grundskolan och börja
gymnasiet. Då får jag ännu en gång komma till en helt ny skola med en massa
okända personer. Men i livet sker det många förändringar så det är bara att
vänja sig.
**Jag har gått nio långa år i skolan och lärt mig mycket med viktiga saker
som jag kommer att ha stor användning för i framtiden.