Inskannad version

Mina skolår
Nu går vi sista terminen i grundskolan och när man tänker efter så var det
faktiskt ganska länge sen vi började första klass. Jag minns hur det var
när jag började. Min familj och jag hade precis flyttat hit så jag kännde
ingen. Jag har tre systrar.
När jag och min mamma kom till skolan följde hon med mig till vårt
klassrum. Jag ville först inte att hon skulle gå och lämmna mig med alla
okända människor. När jag tittarde runt såg jag att alla föraldrar började
gå ut. Åh nej, var min första tanke. Nu måste mamma också gå ut.
Jag var väldigt blyg när jag var liten så jag vågade inte vara själv där
jag inte kännde någon men alla andra vågade så det skulle jag också. Mamma
kramade mig och gick ut och samtidigt kom läraren in. Hon var en gammal
kvinna som såg snäll ut. Då frågade flickan bredvid mig vad jag hette. Jag
sa mitt namn och hon sa att hon hette My. Hon blev senare min bästa kompis.
Läraren började sjunga sånger om alfabetet och så lekte vi rästen av
dagen.
Det var väldigt roligt att gå i skolan. Man lärde sig att läsa, skriva
räkna och man fick många kompisar. Jag trodde inte att det skulle vara så
roligt för mina storasystrar sa att det var jobbigt med alla läxor, alla
tråkiga ämnen och jobbiga lärare. När jag började mellan stadiet förstog
jag vad de menade. Jag fick samma lärare som en av mina systrar hade. Det
blev jobbigare med läxor men det var fortfarande roligt och vi hade samma
klass bara att det började många nya. Det var alltså inte lika läskit som
att börja 1:an. Skolan som jag gick i var ganska liten och det började
många barn där. När vi skulle börja 6:an så fick vi inte plats, därfor fick
vi gå sexan i den här skolan. Det var läskigt för alla var så stora och vi
kännde oss som små treåringar. Ibland när nior eller åttor gick förbi kunde
de retas lite, men det var inte så farligt.
Min kusin och min syster gick i den här skolan så det var roligt.

När jag började 7:an var jag inte så nervös för det böjade två från min
förra klass också. Vi lärde känna många nya kompisar och det var kul. Sjuan
var inte så svår som jag trodde.
I 8:an kämpade jag mer än i 7:an för vi skulle få betyg nu. Åttan var
svårare men det var roligt då också och nu kännde man klassen bättre.
Nu när jag går i 9:an har jag höjt mina betyg och jag känner att jag har
gått i den här skolan för länge och det känns både skönt och konstigt att
börja gymnasiet. För det är en helt ny skola med nya människor, nya lärare
och jag kommer inte ha alla ämnen som jag har nu. Det kommer att bli
svårare och en sak som jag tycker är läskig är att man inte kan höja sitt
betyg som man gör i högstadiet.