Mina första skoldagar!

Det var dagen innan min första skoldag.
I morgon skulle jag börja i första klass, i Saraholmsskolan, i Vallentuna,
norr om Stockholm.

Den kvällen hade jag oerhört svårt att somna.
Jag låg i min gamla bruna ekvåningssäng och grät. Jag vet inte riktigt
varför jag grät, men det var väl så mycket som skrämmnde mig inför
morgondagen.
I skolan var det fullt av äldre elever som jag förmod|ligen hade stor
respekt för, läskiga och ödsliga korridorer som man inte kunde passera utan
att få höra en dum kommentar.
Jag ville verkligen inte börja i skolan.

Dagen därpå var det dags att åka till den tegelbyggda skolan, mitt emot
”Trygg Hansa” Det var pappa som körde familjens vita och nypolerade
mercedes uppför den branta backen som ledde till skolan.
Jag hoppade ur bilen och pappa for iväg till jobbet.

Jag knallade ner mot skol|gården som bestod av en relativt ny orange
klätterställ|ning, fem däckgungor och en vitmålad hage.
Lite längre ner på skolgården fick jag syn på min bästa kompis Hanna. Jag
hade inte sett Hanna på hela sommar|lovet, men hon hade fortfarande långt
blont hår som föll som vågor längs med hela ryggen. Hon var klädd i ett par
rosa jeans med fickor längs med varje sida och hon hade en kortärmad vit
kofta till.

Hennes ögon tindrade när hon fick syn på mig, vi kramade om varandra hårt
och kärleks|fullt. Vi sade inte så mycket till varandra, förrän allt bara
exploderad ut och båda ville prata samtidigt

Efter ca. 10 minuter bröt vår nyblivna fröken vårt samtal genom att plinga
med den koppargjorda klockan som troligtvis var från 40-talet.

Alla rusade fram till fröken och följde henne in till klassrummet.

Hon hette Gunilla Borglund och hade arbetat på skolan i 25 år. Hon var 55
år, lång och ståtlig och hade grönblåa ögon samt brunt, tjockt hår som var
uppsatt i en stor hästsvans.

När alla elever hade satt sig vid en varsin träbänk, som hade uppfällbara
lock, hälsade vår fröken oss välkomna och hoppades att alla skulle få tre
trivsamma år med henne.

Den dagen lärde jag känna många nya och trevliga kompisar.
En person som jag fastnade speciellt för var en tjej vid namn Alexandra
Rhani.
Hon hade svart fluffigt hår, svarta ögon och ett ben av trä.
Under hennes barndomsår hade hon fått genomlidit ett krig och detta hade
fört med sig att hon fick operera bort sitt ena ben och fick ett träben
istället.

På vår första lektion dagen efter fick vi lära oss alla alfabetets
bokstäver, vilket jag redan kunde eftersom jag hade gått på förskola i 4
år.

Efter denna långa och krävande lektion hade hela klassen lunch mellan 11.00
och 12.00. När klockan var 10.55 på tisdagsförmiddagen gick vi på ett långt
led efter Gunilla till matsalen som låg i andra änden av skolan.
Vi gick över skolgården och till den byggnaden där alla 4:or, 5:or och 6:or
höll hus. I slutet av denna byggnad fanns matsalen som inte var större än
två klassrum. Till vänster kunde man hitta vita klädhängare. Om man
fortsatte rakt genom en blå korridor med massor av konstv|erk på väggarna
som var gjorda av alla sexor som hade gått ut skolan i våras, kom man till
matsalen.
Matsalen var målad i en gul nyans med en bård som var fylld ut av blåa
kaprifolblommor.

När klassen kom in i matsalen var det alltid mat|tanterna som lade för
varje elev. Jag gick och satte mig med Hanna och Alexandra som jag hade
gjort dagen innan också.
Efter måltiden hade vi alltid rast fram till 12.00. För det mesta gick vi
till baksidan av skolan och bytte bokmärken med varandra, speciellt vi
tjejer.

Enligt tjejerna i klassen var det jag och Hanna som var kungar inom
bokmärkes|branschen.
Det var alltid vi som hade flest album, och de bästa bokmärkessorterna och
själv|klart var det vi som gjorde de bästa bytena.

De två första skoldagarna hade varit toppen.
Det var inte så tråkigt att börja skolan, trots allt..