Mina Skolår
Det började med när vi skulle börja 1:a klass, det var väldigt läskigt,
fasst ändå kul att ta första stegen in i klassrummet. När man väll stod där
bland massa nya människor så pirrades det imagen efter ett tag kom vår
fröken hon hade satt upp stolar i en rund ring där vi gick och satte oss,
man tittade fundersamt på alla nya ansikten som man skulle leva med i
sexår. När det var dags att gå och man kom utfrån skolan kännde man sig
stor även fasst man visste att man var yngst på skolan, vi hade många
roliga stunder i årskurs 1, vi fick fadrar från Årskurs fyra som var med
oss 1 gång i veckan. Men dagarna försvinner fort och vi är nu i 2:an där
skulle vi få nått som kallade ”låtsas” fadder, dom var med oss ganska ofta
jämnfört med dom riktiga fadrarna, dom hjälpte oss med nästan alla ämnen.
men tiden for iväg och vi hamnar i femte klass, det är då man tänker ”snart
är vi kungar” vi åkte även till en plats där vi övernattade i 2 nätter det
är nåt av det roligaste jag har gjort från första klass till sjätte klass.
Nu är vi kungar vi har hamnat i 6:e klass, men när man tänker efter så var
det inte så ”tufft” att börja i sexan, personligen så tycker jag inte att
det var nåt speciellt. I 6:an är det ju dags för klassresa vi hade fått
ihop 17000 kr, men när vi skulle rösta om vart vi skulle så kom vi inte
överäns om något, det var då föräldrarna blandades in och skulle vara med
och bestämma vart vi skulle. Och dom kom fram till att vi skulle åka och
tälta i skogen med speciella tält med karbin och sånt, det var en stor
besvikelse tycker jag för jag upskattade inte ”resan” så mycket. Snart
skulle vi börja 7:an, det var nog mer närvöst än när man skulle börja 1:an
för här var 9:orna så stora, jag trode 7:an skulle vara jobbigare än va den
var, men det kan bero på att vi hade ett jätte bra scheema, men när tiden
under 7:an var slut kom 8:an som var väldigt mycket jobbigare än 7:an, när
man gick i 8:an så blev det mycket mer läxor sämre scheema osv. men tiden i
8:an funkade bra, nu var det nästan samma känsla som i 5:an man tänker ”vi
ska bli störst” men nu när man kom till 9:an så tänker man inte på att man
är äldst på skolan när första terminen i 9:an är slut började jag oroa mig
för nationella proven som alla säger ska vara jätte svåra, efter ett tag så
börjas tjaffset om klassresan men helt plötsligt så vill ingen åka och vi
får pengarna tillbaka. nu sitter jag och skriver på provet och det var
lättare än vad jag trode, snart ska jag börja på jymnasiet och bli minst
igen, det kommer bli kul att få prova på nya saker. SLUT