Mina nio skolår
Första dagen i skolan: Jag satt utanför på en träbänk med några jag kände,
träbänkarna var gjorda av stora stockar. Jag kommer inte ihåg om jag
började klockan 800 eller 900. När vår blivande fröken öppnade skoldörren
slog hon på ett äckligt flin jag aldrig ska glömma. När vi väl hade kommit
in i klassrummet fick vi välja en bänk. Jag tog en helt ny träbänk, det var
den andra från höger, min kompis tog den bänken som var till höger om min
bänk.
Nu började alvaret.
I början av ettan var vi uppdelade i två grupper den ena gruppen började
klockan 800. och slutade en viss tid och den andra gruppen började efter
dom. När vi skulle börja lära oss att läsa och skriva satte vi upp tavlor
ovanför svarta|tavlan med den bokstaven på, både med liten och stor
bokstav, bara så vi skulle veta hur den såg ut, och så var det en bild på
tavlan också som började med den bokstaven. Tax om det var bokstaven i så
var det kanske en igelkott på bilden. Ungefär så här kunde det se ut –
bild med igelkott
Sen började vi ju också att lära oss att räkna, vi började med plus och
minus och något år senare avancerade vi till division och gånger.
I årskurs I och II satt man oftast snäll och tyst, men i trean började man
käfta med läraren, för då var man så jäkla trött på henne, och det var ju
inte bara vi elever som tyckte att hon var en hagga, för när vi slutade
trean hörde man många föräldrar säga: Det var ju skönt att dom här tre åren
är över, och jag håller med dem, för hon var en jädra hagga.
Sen när vi började fyran blev allting genast mycket bättre, vi fick två
lärare, visserligen två kvinnliga, men de var bättre. Visserligen var den
ene av dom helt kolugn, men det reparerade den andre, hon hade humor och
var juste. I fyran blev det ingen jättestor ändring, bara det att vi
började med engelska och fick bild på schemat. I fyran fick vi också börja
med orientering i stadsparken, i ettan, tvåan och trean fick vi gå runt
alle sammans och titta på en karta. Om vi gå tillbaka till klassrummet och
arbetet där så började vi i sexan med tre stora arbeten, om Asien,
Australien och Nordamerika, innan vi började med ett sånt arbete fick vi
ett blad där det var punkter med arbetsuppgifter som man var tvungen att
göra, under alla dom punkterna var det ett streck där det fanns andra
punker som man fick välja emellan efter dom arbets uppgifterna som var över
strecket. Jag tror vi höll på med dom tre arbeten i hela sexan. I sexan
fick vi också byta gymnastiklärare, jag har ingen aning om hur många det
var vi byte, med det var ett antal. I slutet av sexan började vi få
information om hög stadiet, det var något man gick och längtade till, få
nya lärare nya ämnen, för att inte tala om längre raster. På låg och
mellanstadiet hade vi en tjugominutersrast och en halvtimmes rast, och att
inte ha en egen bänk utan få ett skåp att ha sina grejer i. Innan vi
började högstadiet hade våra blivande klassföreståndare hälsat på och vi
hälsade på hos Karebergsskolan och såg hur den hade det. Vi skulle få 2
stycken klassföreståndare, men det var lite mysko med den ene för vi visste
inte om han skulle blie studie rektor eller inte, men han tog jobbet som
studierektor så vi fick en annan, och det var en jädra tur för han som är
studierektor är det lite mysko med (han är rubbad med andra ord). Och så
kom den där dagen i alla fall då vi skulle börja högstadiet. Vi som började
sjuan skulle samlas i ljushallen där Kakan (Karl-Anders) skulle hålla tal
(man fattade redan då att han var en terris), sen efter det tog våra
klassföreståndare med oss till vårat hemklassrum. Där snackade de väl lite
och sen efter det fick vi kvitera ut de efter längtade nycklarna. Sen fick
vi en rast och efter det skulle vi läsa enligt schemat, vi fick några
böcker vi skulle ta hem och klä.
I sjuan var det inte alls jobbigt man hade sällan prov, så man hade himla
skoj i sjuan. Det enda tråkiga jag kan komma på var att man hade syslöjd en
termin och träslöjd den andra. För tycker man att sy slöjd är tråkigt så
tycker man det, så där behövs verkligen en ändring.
Sen när vi började åttan var vi ju plötsligt inte minst, så det var ju rätt
kul, men nu började läxorna bli större och mer och för att inte tala om
proven, i sjuan var man ju van att inte alls ha många prov, men nu börja de
att dugga rättså tätt, så nu hade man helt enkelt inte tid att ha kul i
skolan, SÅ DÄR HAR SKOLAN GJORT EN SJU HELVETES MISS, så, mindre prov i
grundskolan alltså så man hinner ha lite mer roligt, och då skulle säkert
eleverna bli lite mer positiva till skolan, eller hur? Så med andra ord,
åttan var inte så jädra kul eller rättare sagt inte kul alls.
Och så har vi årskurs nio sista året i grundskolan (och det är väl för väl
det) kvar att skriva om. Nu i nian trodde man att det skulle bli lite
lugnare med alla prov, men icke sa nicke, proven fullkomligt regnar över
oss, så man undrar ju fan vad lärarna och ledningen tänker med (om dom
tänker alls), och i och med att vi inte har gått så mycket i nian finns det
inget mer att skriva om så jag avslutar här.
Och till er som tog er tid att läsa min uppsats: Tack för att ni tog er tid
till att göra det och ha en bra dag.