Nr. 2. Att byta skola

Det var den niode november och min sista dag i klass 8B på Norrskolan i
Göteborg.
Jag hatade den skolan. Alla år jag hade gått där hade jag blivit mobbad och
utstött.
Inga lärare eller elever brydde sig. Jag ville inte vara kvar på
Norr|skolan. Jag ville bort.
En dag bestämde jag och mamma att det var dags att göra något åt problemet.

Så detta var min sista dag på skolan. Jag skulle byta till Broskolan som
låg på andra sidan av stan.

Morgonen därpå när jag vaknade i min säng kände jag mig lättad över att få
en chans att starta om på nytt.
Men samtidigt var jag rädd. Jag kände en smärta i magen av rädsla. Jag var
rädd för vad alla de andra skulle tycka om mig.
Tänk om allting fortsatte som det var innan på Norrskolan?
Jag åt frukost och gjorde mig i ord|ning.
Mamma körde mig till skolan. Jag läste på pappret som skickats till mig en
vecka tidagre. Det stod att jag skulle gå till klassrum 13.
Det ringde in och alla eleverna gick till sina klassrum.
Jag gick in i klassrummet och satte mig på en stol längst bak i salen. Det
kom in en kvinna i klassrummet. Hon hade långt brunt hår, hon var ganska
mullig och såg väldigt glad och snäll ut.
Hon hade en mörkbrun kjol på sig och en vit tröja.
– God morgon, sa hon och tittade sökande genom klassen tills hennes ögon
fästes på mig. Hon log.
– Vi har en ny kille i klassen som ni alla säkert vet, sa hon och satte sig
ner på sitt skrivbord.
Många vände sig bakåt och tittade på mig. Jag log lite som ett svar
tillbaka.
– Du vill kanske komma fram och presentera dig själv? frågade hon.
Jag kände hur paniken grep tag i magen.
– Ja, sa jag tyst och försökte gå med bestämda steg framåt.
– Vad heter du? frågade hon.
– Jag heter Olof, sa jag och såg på henne.
– Jag heter Lena Karlsson, sa hon och log.
– Har du några syskon? Har du några husdjur? Vart bor du? frågade hon
sedan.
– Nej, jag har inga syskon. Men jag har en katt som heter Nisse och jag bor
på Solgatan.
Lena märkte att jag tyckte att det var pinsamt.
– Du kan gå ner och sätta dig igen, sa Lena.
Dagen gick förbi och alla i klassen var väldigt snälla.
Det fanns en kille som hette Joel. Han pratade jag mest med och vi satt i
matsalen ihop.
Efter två veckor började jag känna mig trygg och stabil i min nya skola.
Alla i klassen var så vänliga och roliga. Det var mycket bättre än min
förra skola.

Det blev December och snön började falla.

Naturligtvis blev det snöbollskrig mellan åttorna och niorna. Snöbollskrig
var förbjudet på skolan men jag hade inte haft så kul på länge.
Jag och Joel gjorde det mesta ihop. Vi gjorde massa hyss också. Joel hade
en tvillingbror i den andra klassen som hette Lars.
Lars var ihop med Sara i våran klass.
Det bästa Joel visste var att skämta med Sara.
Det var inga snälla skämt. Han brukade kasta suddigum på henne, jaga henne
och knuffa på henne.
När hon fyllde år tog han en pappers|korg och fyllde den med vatten.
Han tog papperskorgen och hällde allt vattnet över henne och sa:
– Grattis.
Jag märkte att Sara inte tyckte om det så jag sa till Joel att han skulle
sluta. Men det gjorde han inte.
Efter några veckor kom Sara till mig och frågade:
– Kan du inte prata med Joel om att han ska sluta skämta med mig?
– Det har jag redan gjort, svarade jag.
– Men han lyssnar inte på mig, sa Sara.
– Vet du vad, sa jag.
– Nej, vad? frågade Sara.
– Nästa gång han skämtar med dig eller knuffar på dig så säg inget till
honom. Bara ignorera honom, sa jag.

Det gick någon vecka och Sara gjorde som jag sagt.
Joel tyckte det blev jobbigt och slutade skämta med Sara.
En kväll när jag låg hemma i min säng tänkte jag på hur mycket bättre allt
blivit.
Jag hade fått vänner och mina lärare tyckte om mig.
Jag hade till och med hjälp Sara med Joel.
Jag hade hjälpt någon som känt sig mobbad.

I maj började det en ny tjej i klassen.
Hon hade långt blont hår och ett jättevackert leende.
Hon var det vackraste jag sett någonsin. Hon hette Linda.
Hon verkade inte trivas så mycket med tjejerna utan umgicks hellre med
killarna.
En dag kom Linda fram till mig och satte sig bredvid mig.
– Hej, sa hon.
– Hej, sa jag och log.
Hon log tillbaka till mig.
– Vilket extra ämne har du valt? frågade hon.
– Jag valde matte. Vad valde du? frågade jag och tittade på henne. Hon hade
blåa ögon.
– Jag valde också matte, svarade hon.
– Jag undrade om du kanske skulle vilja hjälpa mig lite med matten? frågade
hon.
– Klart jag kan, svarade jag.
– Tack! Utbrast hon. Hon gav mig en kram och sedan gick hon.
Det pirrade i hela magen på mig. Jag kände hur jag ville hoppa upp och ner.

Då visste jag att jag var kär.

Vi umgicks mycket ihop jag och Linda. En dag berättade hon för mig att hon
också blivit mobbad på sin förra skola. Jag berättade hur det hade varit
för mig på min gamla skola också. Vi gick till ett nöjesfält som var i
Göteborg under veckan.
Jag och Linda hade jättekul tillsammans. Senare på kvällen gick vi hemmåt.
När vi var tvungna att gå olika vägar stannade hon och sa:
– Hej då, vi ses imorgon i skolan.
– Ja, det gör vi. Hej då, sa jag och pussade henne.
Jag var så lycklig!