Mina skolår

Året var 1995 när jag började skolår ett, ända sedan förskolan hade jag
gått på en kristen skola i alingsås, Edengården. Var dag började med en
morgonsammling, som vi hade kyrkoslalen. Vi gick igenom vad som skulle
hända idag, om det var något anorluna osv. där efter gick vi som vanligt
till våra klasser. Vi var inte så många på skolan, i min årgång var vi fem
stycken. När vi gick i ettan gick vi tillsammans med tvåorna och tvärtom
när vi gick i tvåan.

Jag hade inte så många kompisar dom tre första åren i skolan det fanns ju
inte så många i min årgång. Två som jag umgicks mest med var Jonas och
Fredrik, jag umgicks även med andra både äldre och yngre, men inte lika
mycket.

När jag gick dom tre första åren i skolan så bodde alla mina syskon hemm|a,
inte så lätt alltid, vi fick dela rum två och två dom älsta fick ett eget
rum. Jag har 8 syskon alla är tjejer, alla jag har träffat frågar om det är
jobbigt med så många syskon och alla tjejer också, men jag tycket facktiskt
inte det, det har flytit på bra.

Efter som vi var elva stycken i familjen så bodde vi i ett ganska stort
hus. Vi bodde ungjefär två mil utanför den fina staden Alingsås, i
Hedbylund, en gansk stor by med cirka 10 000 invånare. Vi bodde i ett rött
hus med vita knutar, vi hade en stor trädgård med ett skjul som vi kallade
”röda huset”.

Jag hade två grannar som jag lekte ganska mycket med Albin o Per, v i kom
väll inte så bra överens när vi var alla tre.

I trean berättade jag för mina kompisar att jag skulle byta skola till
Hedbyskolan. Eftersom jag byte skola halkade jag ifrån kompisarna i
Edengården, och numera umgås vi alldrig, vi pratar inte ens m|ed varandra
om vi skulle träffas av en händels, vilket är ganska sällan.

Första skoldagen i den nya skolan, började med en dålig frukost, jag var ju
närvös. Efter frukosten bestämde min tredje älsta syster vad jag skulle ha
på mig, efter det gjorde hon i årdning min fresyr, så eleverna skulle få
ett gott intryk.
Klockan fem i åtta tog jag mitt första steg mot skolbussen med min granne
Albin som var ett år yngre. På bussen träffade jag Per, som som tur var
skulle gå i samma klass, som jag.
Jag mins tydligt när jag gick mellan åtta röda baraker mott min barak, det
kändes läskigt, men det gick faktisk bra, jag tror att man oroar sig för
myck|et i bland.

Efter en vecka eller två lärde jag känna Fredrik, som jag senare blev bästa
kompis med.

Andra året på Hedbyskolan var ungjef|är som i fyran, förutom att
tjejbas|bacillerna försvan. I min klass var vi 16 killar och 6 tjejer. I
femman hade vi dom första nationella proven, som gick ganska bra, förutom
Engelskan som var lite knaglig.

Nu hade även mina två största syskon flyttat hemifrån och jag fick mig ett
eget rum.

År sex var som år fem, men lite svårare bara. Vi hade sexualkunskap som
nästan alla killar tyckte om. I slutet av sexan skulle vi välja
klasskompisar till sjuan. Jag mins att jag valde en kille som hette Jonny
som kom från Ringasjö, alla skolor runtomkring Hedbylund hade bara 1-6 så
alla sjuor fick börja på Hedby|skolan.

Hemma så skulle min älsta syster gifta sig med Jonas Karlsson som kom från
Boråstrakterna. Bröllopet ägde rum utomhus vid Hovsnäs, vid en sjö som
heter Åsunden, där ligger även Torpa sten hus, som är ett slått från Gustav
Wasas tider.

I sjuan flöt allting på bra, jag hade bra lärare, som elevern hade stor
rispäckt för, det gick bra med läxor och annat men det blev värre i åttan

År åtta gick ju som det gick. Vi fick en ny rektor som hette Josef
Jankovik, han kom från Jugoslavien och han hade blandannat varit djup
havsdykare. Lärarna hade in|get förtroende för Josef, han lysna|de inte på
lärarna utan han skötte allt själv. I mitten av åttan slutade hälften av
alla lärare jag fick byta klass föreståndare 3 gånger. Istället för
beh|öriga lärare fick vi vikarier och färdigstuderande, eller så fick vi
inställda lektioner ofta kunde man komma till skolan och få massa
instä|llda lektioner upp till två timmar.

I åttan fick alla reda på att vi skulle flytta till Halmstad. Jag är ganska
glad att vi flyttade, det är bättre lärare i skolan, nu kan jag segla mera.
Men kompisarna är alldrig roligt att lämmna, men jag träffar dem nog till
sommaren.

Första besöket i Frövik, gjorde vi samtidigt som vi tittade på vårt ny hus,
besöket var välldigt jobbigt i början men de tog bra hand om mig, och det
känndes bättre första skoldagen.

Nu när jag har bott här snart ettår känns det mycket bra, jag trivs i
skolan, jag trivs i Halmstad, det är bara vintrarna som är lite dystra.