Mina 9 (nio) skolår
Jag minns dagen då jag skulle börja första klass. Väskan och alla kläder
jag skulle ha på mig första dan var färdiga att ta på sig. Mamma skulle
följa mig dit och aldrig har det väl gått så lätt att stiga upp på
morgononen.

Senare när man hade kommit in i klassrummet så kände jag igen en del
bekanta ansikten. Några från Lekis (som man hade gått året innan) och mina
två kusiner Elias och Isak.
Givetvis så var min ”bästis” Alexander där och så även Linda, Andreas,
Jonas m.fl.

Hela första årskurs, Ja t.o.m. hela lågstadiet och mellanstadiet älskade
man ju att vara i skolan.
Speciellt så var det väl första klass man gillade, eftersom att man var så
stolt att ha en egen bänk, skolväska m.m. man fick ju ha något eget.
Det var roligt att träffa nya kompisar. Vissa kände man ju redan men det
var många som man nu lärde känna som man inte känt förut.

Hela lågstadiet och mellanstadiet var ju så simpla.
Man behövde aldrig oroa sig för prov för man hade ju knappt några. Man fick
fara och resa och göra massor av spännande studiebesök, Bandy och
fotbollscuper m.m. förgyllde också tillvaron.
Just bandycuperna i 4:an, 5:an och 6:an kommer jag ihåg extra bra eftersom
jag älskade att spela bandy och åka skridskor.

När man för första gången kom till Torplyckeskolan tyckte man att allting
var så enormt stort. (Alla var ju större än mig.)
I 7:an blev allt så allvarligt och noggrant, man blev tvungen att börja
läsa så mycket.
Men ändå trots detta så tyckte jag nog att 7:an var ganska rolig. (Man fick
ju komma till en ny skola och träffa nya kompisar.)

I och med 8:ans vårtermin började min depressionstid, jag tyckte att allt
var tråkigt i skolan. Och så tycker jag även nu när jag går i 9:an. Det
enda ämnet som jag ställer mig positiv till är nog gymnastiken.
SLUT