Mina nio Skolår
Att börja ettan var en stor dag.
Jag och en kompis var klara och stod och hoppade och väntade på våra mammor
mer än en timme tidigare än nödvändigt. Jag kom inte ihåg så mycket av den
första dagen mer än att det var väldigt högtidligt. När vi kom hem gick jag
och min kompis ut på gården och bara väntade på nästa dag.
Nu när man efter nio år verkligen känner alla i klassen, känns det
oläsligt klassen och att det var först i oläsligt ord som vi blev den
klass vi är nu, eftersom en av treorna splittrades då och halva slogs ihop
med vår klass.
För att återgå till det första skol|året så är det många som verkligen har
mognat ifrån riktiga vild|djur till nästan normala människor. Allra mest
jag själv. Jag vet inte vad det var som egentligen gick fel, men efter
några dagar kunde jag knappast vistas i samma rum som vår fröken utan att
jag bråkade eller klagade på henne och jag blev ganska snabbt tjejjen som
jämt var i slagsmål med killarna. Jag var en riktigt vidrig ledartyp som
exploderade om jag inte fick min vilja igenom. Dom flesta gjorde nog som
jag sa bara för att dom var rädda. Konstigt nog så höll jag bara på ett år
med det. Sedan kom jag väldigt bra överens med min fröken och fick ofta
läsa böcker högt inför klassen. Jag blev sedan bästa kompis med den tjejj i
klassen som jag tror hade varit mest rädd för mej. När vi sedan slutade
trean grät hela klassen floder för att vi inte skulle få ha vår fröken
något mer år.
Jag tror att vi alla i klassen var väldigt spända och nervösa inför att
börja i fyran. För det första så skulle vi få några andra till klassen och
för det andra skulle vi få en manlig lärare. Vi hade hört att han skulle
vara väldigt sträng och vi som vara vana vid en lågstadiefröken som stod
och gullade och lallade med allt och alla fick verkligen en chock. Vår nya
lärare var verkligen tvärtom. Han tog inte hänsyn till någon. Det han gick
igen på lektionerna var det bara att lära sej!
Men han hade också en väldig portion med humor inblandat på hans lektioner
så jag tycker att han var väldigt bra. Skolresan vi gjorde i sexan tror jag
inte någon har glömt. Vi cyklade i spöregn ut till Gråbo och kämpade med
tälten i regnet. Men vi hade väldigt roligt hela tiden. Senare på kvällen
lättade det upp och vi tände en brasa och grillade korv.
Jag tror att det var väldigt bra att ha en sådan lärare som vi hade i sexan
för när vi sedan började sjuan var vi van med nästan mer läxor och mer
prov. En del ämnen, specielt Geo|grafi och engelska var nästan en repetion
på sexan.
Jag hade trott att det skulle vara mycket jobbigare än det var att börja
sjuan.
Men jag måste medge att man tyckte att allt var väldigt stort och
spännande.
Sjuan, åttan och nian har gått väldigt snabbt och varit väldigt lika
varandra. Skillnaden mellan sjuan och åttan var i stort sett bara betygen
och skillnaden mellan åttan och nian är väl bara det att man nu är så
fruktansvärt skoltrött och orkar inte bry sej om något. Man tar en dag i
sänder och tänker: Jag kommer igen på gymnasiet.