MINA NIO SKOLÅR
I förskolan var allt frid och fröjd, vi lekte, gjorde många utflykter
o.s.v. Jag älskade förskolan, men jag fick inte gå där för evigt, den
”riktiga” skolan väntade……. När jag började ettan blev jag totalt
besviken. Nu fick jag inte leka mer. Nu krävde man någoting av mig. Fast
det blev ju såklart bättre ju mer jag lärde mig och till slut upp|skattade
jag faktiskt skolan. Andra och tredje klass förflöt bra. Jag hoppade rep
med kompisarna, jag sprang efter de pojkar jag var ”kär” i, och lärde mig
såklart läsa och skriva.
Sen kom MELLANSTADIET!!! Wow alltså! Vilken upplevelse! Vi bytte klassrum
till ”stora bygg|naden”, vi bytte lärare och fick en massa nya ämnen. Några
från pararellklassen fick börja i vår klass. Ja, steget mellan trean och
fyran var väldigt stort, iallafall kändes det så.
Sen var det ju en grej till som blev väldigt viktig, helt plötsligt:
KILLAR! Man blev kär i ungefär fem killar per vecka, och sen var det här
med att ”fråga chans” på varandra, så här kunde det låta:
– du eh .. får Jim chansen på dig?
– Jag får tänka på det, svarade man illröd i ansiktet.
– amen, han vill veta idag
– Ja, isåfall, NEJ!
Och så höll man på sådär i evigheter. Många gånger ville jag gärna svara ja
men vågade helt enkelt inte, och när en kill blev nobbad gick han till
nästa tjej.
I sexan fick vi ny lärare igen. Dagny hette hon. Alla tyckte det var ganska
konstigt att hon kom nu. Hon skulle bara få ha oss i ett år.
Men det gick hur bra som helst. Hon var helt enkelt underbar. Lärde så man
förstod. Hade bra tålamod, och varje gång vår klass gjort något bra, fick
vi en stjärna, och när vi hade fem styckna gick vi på bio. Det hände två
ggr och alla tyckte det var jättekul.
Vi sparade pengar också, som skulle resa för, och på våren bar det av till
Skara Sommarland. Alla var på ”G” när det gällde det här och vi fick några
fantastiska dagar där uppe.
I sexan blev jag tillsammans med min första kille. Jag var inte ens kär i
honom och han var inte kär i mig, men det blev så i allafall och det varade
i en vecka. Under den tiden hade vi träffats en gång.
Lite senare på året blev jag tillsammans med min stora kärlek, och det
varade i två månader, vilket var mycket för mig då. Första kyssen kom i och
med det och man var döstolt. Sen var det väl|digt många lekar som var
ganska löjliga, det var i stil med ryska posten. Om man tänker efter hände
det ganska mycket i sjätte klass.
Ja, efter mellanstadiet kom faktiskt högstadiet och jag var väldigt nervös,
och tankarna kretsade mest kring om jag skulle klara av det, hur lärarna
var, hur våra pararellklasser skulle va´ o.s.v.
Ja, vad kan jag skriva. Det gick relativt bra, förutom att vår klass blev
splittrad. Nästan alla killar blev någon sorts ”Jag är störst, bäst och
vackrast” -typer, och det var ju förstås lite trist. Åttan förväntade jag
mig inte så mycket av. Nu blev det förstås lite mer allvar än tidigare
p.g.r av betyg som skulle sättas. Jag fick ca: 3 i snitt, en riktig
medelmåtta men det var inget ovanligt. Det har jag varit i hela mitt liv
och det är väl inget ont i det. Bara man inte går under strecket så att
säga. På vårkanten åkte alla åttor ut på prao vilket var otroligt skönt.
Slippa tänka på läxor och annat i hela två veckor. Efter det längtade jag
bara till sommaren,, eftersom jag skulle åka på konfirmationsläger då.
Vägen dit gick relativt fort, men när somm|arlovet väl kom försvann det
utan att jag hann blinka och snart var jag tillbaka i skolan igen. Fast nu
var det lite annorlunda Nu var man ju äldst på skolan Jag har inte gått så
länge i nian, men en sak vet jag, jag måste kämpa för mina betyg och då
gäller det att plugga. Vilket jag inte alltid gör, för antingen är jag för
trött eller så är det kompisarna som lockar. Men det är ju klart, jag
försöker ju lite bättre än i åttan.
Allt är så deprimerande på hösten. Knappt några lov och jag har till och
med varit ute på prao allaredan, så det har jag ju inte heller att se i
fram emot när jag verk|ligen börjar bli skoltrött.
Nä, allt tar dom ifrån en, ung|domen, allt! Jag vet att jag överdriver. Men
allt är så obegrip|ligt. Vi har alltså minst ett prov i veckan ända fram
till JUL! Jaha, på tal om obegripligt, efter jullovet ska vi ju välja linje
och jag som inte ens vet vad jag vill bli! Men jag förmodar att det gäller
bara att fortsätta med att för|söka skriva bra provresultat och att var
trevlig. Men det ska ni veta, att det är inte det allra lätt|aste!!! SLUT