Inskannad version

Mina nio skolår
Jag har nästan alltid tyckt att skolan varit speciell. Något som man ska
minnas tillbaka på med gott samvete. Visserligen kanske det har känts
hopplöst ibland, men hela ens liv hänger på de här åren.
När jag började i första klass, var jag först väldigt rädd. varför skulle
jag inte kunna få vara hemma med mamma som min lillebror? Jag tyckte att
det var väldigt orättvist, även om jag hade gått på lekis före.
Jag hade fått nya kläder och nu trampade jag sakta, tungt och ängsligt in
genom grind|hålet på skolgården. Jag höll hårt i min mammas hand.
Skulle jag verkligen gå i den här skolan i så många år? Jag skulle ju hinna
bli gråhårig!
De flesta barnen lekte ”med” osäker p.g.a. otydlig kopia med gungorna,
eller spelade fotboll. Men vi små ettor stod bara tryckta mot våra mammor.
Och så ringde det in. Fröken ”ropade” osäker p.g.a. otydlig kopia
ropade upp våra namn, och vi lärde oss snabbt att respektera henne. Fröken
var ju så klok.
Och så gick åren och nu skulle jag upp i mellanstadiet. Oj! Då skulle man
ju bli stor! Och då skulle de andra barnen… de mindre barnen, se upp till
oss större. Nu hade ju vi klarat av lågstadiet. Det var väl ingen match!
När även sexan var avklarad blev det ett mycket jobbigt sommar|lov för mig.
Jag gruvade mig väldigt mycket inför det sjunde året. Alla kompisar hade ju
hört att lärarna var så grymma…
Det var på skakande ben, jag gick in genom porten. Sådär! Nu var man på
aspnäs-skolan. Jag kände mig väldigt liten. Och väldigt blyg. Men det
kändes spännande. Nu skulle vi in på upprop. Det var jag rätt nervös över.
Men det var helt okej! Nu var då ett problem löst, och nu kom nästa: Hur
skulle jag lära mig hitta rätt till salarna?
Under hela min tid både här och på silnäs har jag aldrig träffat på någon
sån där grym, omtalad lärare. Tack och lov… men jag tror inte att det
finns så många heller!
Jag har haft en väldigt härlig skol|tid. Det har varit mycket roligt, och
framför allt har jag lärt mig en hel del, och så har jag träffat många
underbara kompisar. Och det är jag mycket tacksam för!
Slut.