Inskannad version

Mina nio skolår
Jag började i skolan i Lövesta, eftersom vi bodde där förut. Skolan hette
Melaskolan, och var en ganska stor skola. Vi bodde en bit ifrån den, så
våra föräldrar körde oftast mig, och mina kompisar oläsligt Min fröken
hette Birgitta. Jag beundrade henne väldigt mycket. Första skoldagen var
jag väldigt nervös. Både min mamma, och de andras föräldrar var med. Vi
barn fick sätta oss i varsin bänk med vårat namn på.
Sedan var det upprop. Jag var väldigt rädd för att svara något fel när
fröken ropade upp mitt namn.
I ettan var det en skam att säga fel, eller ännu värre, få en tillsägelse.
Jag minns ännu hur jag skämdes, när jag vände mig om för att säga något
viktigt till min kamrat bakom och fröken sa till mig med sträng röst. Vi
var en väldigt stor klass, och det fanns fyra till med samma namn som jag,
så förväxlingar uppstod ganska ofta.
Jag har alltid haft ganska lätt för mig i skolan, så jag och en annan
flicka fick ha lite överkurs i matte och svenska. Hon var duktigare än jag
och hade oftast bättre på för|hören. Jag trivdes bra i min klass, men
skolan var stor, opersonlig och kanske lite skrämmande. Vi flyttade till
Viköping sommaren innan jag skulle börja tvåan. Skolan där jag skulle
börja, var mycket mindre än den jag gått i förut. Den första skoldagen där
var jag nervös. Mamma följde mig till skolan. Sedan kom en flicka ur den
blivande klassen och presenterade sig, och visade mig runt.
Sedan var det upprop. Alla tittade väldigt nyfiket på mig.
Därefter var det val av elev|rådsrepresentanter. Jag blev vald, fastän de
andra knappt känt mig i en timme! Jag tyckte att de var jättesnälla.
Även i tvåan och trean fick jag och en till läsa överkurs i svenska. Vi
läste oftast ur en bok som handlade om en ugglefamilj.
I tvåan hade årskursen två klasser. I trean slogs vi ihop. Vi fick därmed
ha två fröknar. Det var jättespännande att vara en så stor klass. Det ämne
som jag tyckte var roligast då var OÄ. Ibland fick vi gå ut i skogen. En
gång så odlade vi ärtor. En annan gång hade vi mjölmaskar i små burkar i
bänken. Några tjejer vågade inte hålla i sina, men jag tyckte att mina var
jättesöta, och hade dom gärna i handen! Det skulle jag aldrig göra idag.
Jag minns inte om jag verkligen gillade mina fröknar. Men jag hade i
allafall en väldig respekt för dem, men de var ofta orättvisa och hade
gullebarn. Särskilt den fröken som innan sammanslag|ningen hade haft den
andra klassen, var ofta partisk till deras fördel.

I fyran bytte vi stadie, klassrum och fröken. Och som jag tyckte om den
fröken! Hon var, och är, den bästa lärare jag någonsin haft. Vi fick också
några nya ämnen. Vi fick en rolig magister som undervisade i musik och
matte. Fyran var rolig. Man kände sig större och skolan var liksom lite mer
på allvar. Arbetstakten på mellanstadiet passade mig bättre.
Femman var ungefär som fyran. I sexan fick vi ha en vimsig gammal tant
några dagar i veckan. Åh, så vi tyckte illa om henne ibland. Vi ansåg att
hon var ganska senil. Hon trodde exempelvis att julafton var den 23! (Detta
var oerhört chockerande för oss, eftersom vi naturligtvis hade god reda på
detta)! Det var på mellanstadiet som motsättningar mellan klass kamraterna
började. Vi bråkade bla om en kille som jag var ihop med, men som flera
andra gillade. Jag och en kompis bråkade jämt med två andra tjejer. Ofta
grät vi och pratade med vår lärare.
Femman och sexan var en jobbig tid, med många ovänner och taskiga tjejer
som intrigerade och skvallrade på alla håll. Halva sexan var väldigt seg
och tråkig. Den lilla skolan och lärarna var utslitna, och man längtade
iväg till högstadiet. Efter ett tårögt farväl till Labanskolan följde ett
långt sommarlov innan det stora äventyret YMRINGE började.
Våra nya klass föreståndare, för det hette inte fröken längre, verkade
snälla.
Det var en stor skillnad mellan det lugna mellanstadiet och det hektiska
högstadiet. Man hade en lärare för varje ämne, och flera ämnen var nya. Man
fick ett skåp istället för en bänk, och därur fick man hämta böcker till
varje lektion. Man fick byta klassrum mellan varje lektion, och den första
veckan gick vi ofta fel.
Vad jag kände mig stor när jag börjat sjuan! Och vad små sjuorna ser ut
idag! Skolan blev med ens väldigt allvarlig, framförallt i åttan då man
fick betyg.
Men det är mycket roligare på högstadiet än vad det var på mellanstadiet,
även om själva ämnena är jobbigare. Det finns tex mycket mer folk, så man
slipper gå och nöta på sina klass kompisar jämt och ständigt.
Jag trivs jätte bra här på Ymringe. Undrar vad det blir av mig i
framtiden.
Efter nian blir det nog Samhälls|vetenskaplig linje på gymnasiet. Men sedan
har jag ingen aning om vad jag vill, eller kan, göra!