Mina nio skolår
Den allra första dagen i skolan var hemskt nervös. Men man tyckte ändå att
det skulle bli jätte roligt att börja skolan. Första dagen var alla
föräldrar med, och alla barnen satt precis stilla i bänkarna och lyssnade
när fröken berättade vad hon hette, vad vi skulle lära oss den första tiden
när vi hade raster och vad vi skulle ha för lektioner. Sedan frågade hon
alla om dom hade några frågor. Dom följande dagarna fick vi böcker, pennor
och allt annat som behövdes. Man fick också sina platser, och bänkarna
skulle justeras så att dom passade just ens egen längd. Det gjorde
vaktmästaren.
Sedan berättade fröken att man kunde ta med sig ett fint skyddspapper att
lägga i bänken. Det gjorde man så fort man kunde. Man gick i affärerna och
letade efter det finaste man kunde hitta. Jag tror jag hade ett med Musse
Pigg på. Det papperet kunde man också ha till att slå om böcker med. Efter
några dagar när man hade fått iordning allt så kunde den riktiga
undervisningen börja. Man började lära sig bokstäver. Men som tur var så
kunde jag läsa och skriva innan jag började skolan, så det var inte så
svårt. I klassrummet hade vi en lång rad med bokstäver, och under
bokstäverna så fanns det en bild på någonting som började på den
bokstaven.
Sedan började vi lära oss addition och subtraktion. Man tyckte att det var
otroligt att det fanns så mycket spännande att lära sig. Man satt helspänd
på lektionerna och lyssnade på allt fröken sa. Visst, det fanns ämnen som
man inte tyckte var så jätte roliga men när man gick i 1:an så fick man
alltid fram det positiva med det.
Eftersom vi var minst på skolan så hade vi fått faddrar som skulle hjälpa
oss om vi tex. inte visste var någonting låg. Vad jag kan minnas så gick
1:an ganska fort. Det berodde antagligen på att man tyckte att allting var
så mycket roligare med skolan än vad man tycker att den har varit nu dom
sista åren.
Sedan skulle man börja 2:an och då var det samma sak igen med bänkpapper,
höja bänkarna eftersom vi hade vuxit under sommar lovet, läxor, raster
etc…
Jag själv tycker att åren mellan 2:an och 5:an gick väldigt fort. Man har
inget större minne av dom. Förutom lärar|byten och sådant
I 5:an blev vi blandade med 4:orna, och det var nytt för våran skola. Men
det gick väldigt bra. Man fick nya kompisar men själv tror jag inte att man
fick fler kompisar som man kanske borde ha fått utan man förlorade många
som man hade haft förut eftersom man inte gick i samma klass längre.
I 5:an började man också känna att man hade blivit större. Nu var det ju
bara ett år kvar tills vi skulle vara störst på skolan.
Så kom då 6:an. Vi blev blandade med den dåvarande 4:an och blev 4-6 a och
4-6 b. Nu skulle vi börja prata om 7:an och Jan Olofsson kom och
informerade oss om tillval och annat man behövde veta. Nu skulle vi också
få åka med Sj-bussen.
När vi började efter sommar|lovet så blev vi presenterade för våran
klassföreståndare och för våra klasskompisar. Nu hade vi från Mellinge
blivit uppdelade i 3 klasser
Vi fick våra skåp och sedan fick vi bekanta oss lite med omgivningen. 7:an
ø 6:an gick väldigt fort och nu går man i 9:an. Det är jobbigt med alla
läxor men man måste ju försöka orka med dom för det gäller ju iallafall ens
egen framtid.
Slut