Uppgift 1 o 2. Att byta klass

Jag har tänkt att berätta om när jag skulle byta klass från 6: an till 7:
an. Jag var jätte rädd när jag skulle börja i sjuan. Jag hade hela sommaren
umgåtts med en tjej som heter Malin. Malin var ett år yngre än mig. När jag
gick i sexan gick vi i en ”femsexa” (När man blandar åldrar i en klass,
elever i både feman och sexan) så Malin hade inga problem med att gå till
skolan den hösten. Men det hade jag. Jag visste inte om jag skulle få några
kompisar över huvud taget.

Dagen kom fasten jag önskade att den inte skulle göra det. Den första dagen
på mitt nya liv. När jag kom in i klassrummet fick jag en chock. Det var
inte som jag hade väntat mig. Det var få personer som var kvar från när vi
träffades innan sommarlovet. Där satt ju bara en massa rå mesar. Jag trode
inte att jag skulle klara av att gå med de där ”missfostren” i tre år.

När jag kom hem den eftermiddagen komm|er jag med ånger ihåg vad ja sa till
mamma. – Mamma jag vill byta klass alla var ju mesar och pluggisar, sa jag.
Jag minns också vad mamma sa. Hon sa att jag skulle vänta och se ett par
dagar. Det är jag jätte tacksam för att hon sa.

uppgift 1. Mina skolår.
Jag bodde i småland tills jag var 6: år. I småland började jag i förskolan
redan när jag var fem. Vi bode lite vid sidan om alla andra och vi gick
inte i kyrkan så hela familjen var nog lite utstött. Men värst måste jag
nog säga att jag hade det.
Min storebror Tommy hade ganska många kompisar, Han var inte blyg. Men det
var jag. Jag minns att jag brukade känna mig otroligt ensam. Jag minns att
jag brukade sitta i ett trekant|igt bollplank, tycka synd om mig själv och
gråta. Omoget och barnsligt, Ja kanske det. Jag kunde ju ha frågat om jag
fick vara med. Men jag var ju bara femår, ensam, blyg och med dåligt
självförtroende. Sommaren efter det skolåret flyttade vi till Norköping.
Jag håller inte kontakten med någon från min gamla skola.

När vi kom till Norrköping hade jag inte riktigt världens bästa
självförtroende. Men Jag började om från början. I slutet av förskolan var
jag en av dom som var i centrum och jag hade hittat två ”bästisar”.

När jag började i ettan gick jag i samma klass som dom. Då började vi på
den nybyggda supermordärna Söderportskolan. Det mässta var bra där då. Det
kanske var en eller två elever som rökte, en eller två som gick i
modekläd|er och spände med att de hade börjat få tuttar. Det var inget
klotter. Det var inga dumma ideal och eleverna gjorde saker tillsammans,
utflyckter, pysseldagar temadagar. Det fanns på den tiden till och med
kompitenta lärare.

Tillbaka till mig nu. I ettan, tvåan och trean umgicks jag med tre personer
Susanna, Jonna och Maria. Vi var väl lite av klassens mesar. Fasst det
gjorde inget vi hade ju varandra. Sen kom trean och det var dags för oss
att byta klass. Vi fyra blev splittrade Jonna och Maria började i 3-4A. Jag
och Susanna började i 3-4B. Susanna började i trean att vara med killarna.
Jag tyckte inte att det var så där jette kul. Så var jag ensam igen.

Efter ett tag började min klasskompis Kristina rida i min ridgrupp på
ridskolan. Då blev vi ganska bra kompisar. Kristina hade en bästis som
hette Jessika. Vi började att vara tre. Men alla vet ju att tre tjejer
oftast inte går så bra ihop. Då började klassens ”drottning” vara det
fjärde hjulet i vårat lilla gäng. I och med att hon ansåg sig vara
jätte|häftig så fick hon mig att känna mig jätte häftig och jag älskade
det. ”Drottn|ingen” blev sedan ihop med en kille som hätte Robert och
Jessika blev ihop med en kille som hätte Erik. Då blev jag och Kristina
lite utfrysta. Men det gjorde inte så mycket för vi hade ju varandra.

Efter den sommaren skulle Kristina byta klass till 5-6: an. Men till en
början var det rätt okey. För det var inte bara Kristina som flyttades upp
en klass utan det gjorde både Erik och Robert också. Vi ersatte Kristina
med Emelie. En liten tjej som Jessika hade kännt i hela sitt liv
tillsammans med Nettan bildade vi sedan det första riktiga gänget och vi
var Spice Girls.

Men Spice Girls tröttnade vi snart på så vi slängde ut Emelie och Nettan
och tog in Katrin och bildade Popsie. De andra tjejerna bildade då en grupp
som hätte Solid Harmoni. Vi var alltid i bråk. Vi i Poppsie var alltid
jävligast. Vi stod alltid utanför vår dörr till vårt klassrum och mimade
till dessa grupper. Vi hade en STOR plublik och vi skrev ofta autografer

Sen i feman blev allt värre. Feman var jobbig. Jag kommer inte ihåg vad som
hände men jag blev utfryst i skolan. På fritiden var jag med Jessika, Nadja
och alla killarna jag tror att vi var ett ganska stort gäng redan från
början.

I sexan var det till en början inte häller bra. Jag svansade efter Jessika,
drottningen och de andra som en både döv och stumm liten hundvalp tills en
dag då jag fick nog. Jag började undra varför jag inte förtjändade riktiga
kompisar Jag kom på att jag gjorde det jag förtjänade riktiga kompisar. Det
var då jag började va med Emelie och vi hade jätte kul. Att hon var ett år
yngre spelade ingen roll inte förän Det var dags för mig att börja sjuan.

Ja, jag har ju redan skrivit hur det var att börja i sjuan,
Och det är först nu som det intresanta kommer.

Jag gjorde som mamma sa, Jag väntade några dagar. Så var det dags att
vandra på Åreskutan. Vi gick upp dit ganska gruperat och när vi stannade
för att fika satt alla i olika grupper. Jag satt med Jessika och Sofia. Vi
var så envisa så att vi vägrade att ha gummistövlar och regnkläder så vi
var blöta upp till knäna. När vi var ganska nära stället där vi skulle
tälta gick vi rakt in i ett jordgeting bo. Alla sprang. Alla utom Jessika
hon stod kvar och när jag och Sofia märkte det sprang vi tillbaka till
getingarna för att hämta henne.

Några getingstick senare var allt lungt igen. Någonting märkligt hände den
dagen jag vet inte vad det var. Jag kan inte förklara det men när vi kom
ner ifrån fjället visste jag att jag inte ville byta klass. Jag hade lärt
mig att aldrig mera dömma någon innan jag har lärt känna personen och
minnst gett honom/hene en chans!

Vill du veta mer om vad som hände efter det så får du läsa min krönika som
snart är klar