Inskannad version

Grundskolan – Det 9 års långa helvetet.

De flesta i Sverige har gått grundskolan antar jag. En del tycker det är
ok, för andra är det deras nyckel till framgång och för en tredje part är
grundskolan helvet på jorden och det är där jag o många andra kommer in i
bilden.
Jag minns min första skoldag när jag skulle börja i Ettan, hur paniken
spred sig i hela min kropp när jag för första gången satte foten på skolans
mark. Jag vet inte hur det var eller är för andra men jag vet att den dagen
var en av de värsta i mitt liv. Och för ett litet barn är det väldigt
väldigt svårt att inse hur ens föräldrar kan vara så grymma att de skickar
iväg en till djävulens påfund, SKOLAN!! För en sjuåring låter också ordet
skolplikt som rena grekiskan. Under hela ettan drabbades jag till och från
av små panik attacker o mina föräldrar o släktingar var tvugna att vara med
mig i skolan, för att jag skulle orka med att gå dit överhuvud taget. Det
hela blev inte bättre när någon snodde 1/3 av alla mina hockey bilder som
utgjorde en stor del av mitt liv. Men som sagt tog jag mig igenom hela
ettan och fick börja tvåan med ny lärare och allting. Alla mina tidigare
psykiska panik problem var också som bortblåsta. Men istället var detta
början på något nytt. En ond cirkel som varade under hela mellanstadiet.
Man gick där i sin egen lilla värld dag in o dag ut, gjorde det man blev
tillsagd o efter 5 timmar slit bland matte o engelska böcker fick man
tillåtelse att gå hem och göra sina läxor, snällt va? Det ena läsåret efter
varandra, det ena var det andra likt. Tillslut var det ändå dags att runda
av mellanstadiet, lämna sin gammla sletna skola bakom sig o gå ur sexan.
Det var dags för en ny skola, sjuan o högstadiet. Och det var faktiskt
första gången jag kände lite glädje av skolan. Man träffade ny kompisar,
fick massor av nya trevlig lärare o alla problem var som bortblåsda, för
ett litet tag, för när man vant sig med allt det nya kom man in i sin gamla
onda cirkel igen. otydlig mening , kastar stolar o sloss! tydligt
Men helt plötsligt sitter man här i 9:an med en halv termin kvar på
högstadiet o vad har vitsen varit förutom att lära sig massa saker som jag
visserligen gjort, kanske ta knäcken av så många barn som möjligt, vad vet
jag? Jag är ju bara en vanlig dum elev som snart skall börja på gymnasiet.
Förhoppningsvis blir det en tid då man får större chans att styra sitt eget
liv, för tidigare har det varit skolan som styrt allt allt allt.