Krönika. Mina skolår
Jag minns det som om det var igår. Min allra första skoldag. Jag kom gående
nedför skolgården hållande min mammas hand. Stämningen var trevlig, runt
omkring mig sprang skrattande elever omkring, de såg ut att vara glada att
se varandra igen efter ett långt sommarlov.
Jag kände mig nervös, helt övertygad om att en stor sexa snart skulle komma
och slå till mig tryckte jag mig närmare mamma.

Till slut vann nyfikenheten över rädslan, jag sprang bort till
fotbollsplanen för att spela fotboll. Där träffade jag några killar som
tydligen skulle gå i min klass. Skolklockan ringde och alla gick till sina
klassrum.

Man hade hört mycket om skolan t.ex. att sex|orna slog de nya. Vilket
visade sig vara falskt. Jag hade också hört hur tråkig skolan var. Det sade
man också i kompisarnas sällskap, men i själva verket tyckte jag att skolan
var ganska trevlig.

Under ettan bytte vi fröken tre gånger, vilket var jobbigt, jag hade
verkligen fäst mig vid våran första fröken.
Det känns som om skolan tar friheten ifrån dig, men egentligen är det
tvärtom. Den öppnar upp världen, man träffar nytt folk och får en chans att
utforska sin omgivning.
ny sida
Matte var favoritämnet, en uppfattning som förändrades med åren. Viket är
synd, eftersom att matte är ett viktigt ämne som man använder dagligen i
vardagslivet.

I trean mixade skolan ihop en ny klass, vilket möttes med blandade känslor.
Man förlorade några av de gamla kompisarna men fick samtidigt nya.
Vi hade en kille i klassen som inte hade några kompisar. När jag tänker på
det i efterhand var det inte heller någon som gav honom en chans. På grund
av några dumma saker han gjorde blev han stämplad för hela sin
grundskoleperiod. Trots att jag gick i hans klass i sex år har jag ingen
aning om vem han egentligen är. Detta är ett av många exempel på att
”människan aldrig glömmer”. Förhoppningsvis blir han av med stämpeln när
han börjar gym|nasiet. Jag tror att många personer har råkat ut för samma
sak som han.
I hela mellanstadiet längtade man till högstadiet. man tyckte att skolans
alla regler var löjliga och att läraren var ”skit”.
Tjejerna blev också mer intressanta. Jag kommer ihåg första gången en tjej
hade string|trosor på sig. Det blev stor uppståndelse bland killarna, det
blev sedan samtalsämnet i över en vecka.

När man började högstadiet fick man en frihet som man inte hade haft innan.
Man fick ta ansvar för sina egna studier, vilket var skönt eftersom man var
”urtrött” på alla lärare som bokstavligen hade släpat dig till
lekti|onerna.
Åttan var den tråkigaste perioden under min högstadietid. Det var varken
”nyhetens behag” som i sjuan. Eller snart slut som i nian. Det var mycket
läxor och allting var väl|digt tufft. Jag tyckte det då och jag tycker det
nu. Det är jättejobbigt med allt som skall vara så tufft och trendigt. Om
jag fick bestämma skulle alla ”masker” läggas åt sidan och alla skulle vara
sig själva.
Inte nog med det, man skulle också vara ute och supa på helgerna. Jag ser
bara nackdelar med det, därför anstränger jag mig inte speciellt mycket för
att följa med. Jag tror att om lärarna skulle sätta upp
övervakningska|meror på skolan skulle de bli förvånade över hur ”hårt
snacket” är.
Jag tycker att jag kunde ha hamnat i en bättre klass, det finns några jag
trivs med. Men de flesta har inte alls samma intressen som jag.
Många av mina klasskamrater säger att ”käket är skit” men jag ser det inte
så, jag ser det som att det är otroligt hur bra mat de kan göra för så lite
pengar.
Som en sammanfattning av högstadietiden kan jag säga att den har varit lång
och tråkig med mycket läxor. Jag längtar till Gymnasiet.