Mina nio skolår
Jag mins första skoldagen i mitt liv. Det var väldigt nervöst och pirrigt i
magen, men samtidigt var det så spännan|de.
Jag vet att när jag steg av bussen i skolan var jag lite virrig och visste
inte var jag skulle ta vägen och det var säkert många med mig.
Hur som helst så blev det att jag följde strömen in i den stora ingången
till skolan.
Korridoren vi kom in i upplevde jag som ett jätterum med massor av krokar
och fem stycken dörrar.

Det kom två stycken vuxna emot oss. Den ena läraren var ganska kort och
hade rakt brunt hår som gick till axlarna. Den andra läraren var lite
längre och hade långt rött hår.
De hälsade oss välkomna och förklarade att man skulle gå till den fröken
som ropade upp ens namn.
De började och ropa upp massor med namn. Rätt var det var så hörde jag mitt
namn ljuda i korridoren. Jag tittade upp och såg att det var den ”långa
fröken”. Jag gick fram och ställde mig intill henne.

Efter ett tag var det färdig. Hon sa då att vi skulle följa henne in till
klass|rummet.

Ur min åsyn var det ett stort rum med kala väggar, stora avlånga fönster
och en massa bänkar.
Ni får sätta er på vilken bänk ni vill, sätt er gärna vid någon ni känner,
sa fröken. Jag satte mig intill min kompis Angelika.

När alla hade satt sig talade hon om att hon hette Marianne och skulle vara
våran lärare i tre år.
Därefter berättade hon lite om skolan. Vi fick gå runt och titta hur det
såg ut i matsalen, gymnasiken, var toaletterna låg osv.

Hon delade också ut böcker till oss, som vi skulle jobba med under årets
gång.

Dagen gick fort och det var dags att åka hem.

Så här var min första dag i skolan.
Dagarna gick och allting gick bra. Vi fick lära oss att skriva, läsa och
räkna lite smått.
Fröken var det snällaste som fanns.

Så här var ettan i största allmänhet.

När man böljade tvåan var man ju inte minst längre. Man hade många kompisar
och fröken var fortfarande som en ”gud” för en.
Nu hade man lärt sig att skriva lite. Jag kunnde också räkna något så när,
läsa med för den delen.

Man började trean, störst på skolan och sista året på lågstadiet.
Nu kännde man till allt på hela skolan. Man kunnde läsa böcker. När det
gällde räkning så tyckte man att man var världsbra och kunnde räkna väldigt
stora tal. Skriva tyckte man också man var bra på.

Skolavslutningen i 3:an var lite tråkigt för att man skulle inte ha fröken
mera.

Första dagen på Mellanstadiet var lite nervöst, men det gick ganska bra
ändå. Läraren vi fick värkade rätt bra.

De enda nya ämnena vi fick var Engelska och slöjd. Slöjd var jättekul och
Engelska också.

Åk 5 var inte så stor skilnad mot fyran förutom att vi inte var minst på
skolan längre.
6:an var lite jobbig för det blev kaos i klassen. Vi elever blev stökiga
och kom inte överens med läraren vi hade. Hon orkade inte med det så hon
slutade och vi fick en annan lärare. Det var en magister och han var gätte
bussig.

I slutet av 6:an var vi på högstadiet och hälsade på. Det verkade väldigt
stort, rörigt och stökigt, men samtidigt spännande att komma dit.

Så 7:nde klass, börja högstadiet och gå på en skola med massor av elever,
det var både kul och spännande.
Man fick ett eget skåp att ha alla böcker i.
I början var det lite svårt att hitta till de olika klassrummen i de stora
korridorerna, men det lärde man sig snart.

Massor av nya ämnen och lärare var det ju men det var bara kul.

Åttan var ett ansträngande år med massor av prov som man var tvungen att ha
någorlunda bra på för att få bra betyg. Det gällde ju inte bara prov utan
det praktiska också.

Då var det kompis trycket som gällde mycket exempelvis när det gällde
kläder och annat.

Slutligen åk 9:e som jag går i nu. Det är ett väldigt jobbigt och kämpigt
år som man har framför sig, men det gäller bara att inte tappa taget. Man
vill ju ha bra betyg så man kommer in på den linje man vill.