Mina nio skolår
Jag skulle snart fylla sju år och jag och min familj hade varit på öland
under mina föräldrars semester. Jag kommer ihåg att jag var väldigt nervös
för att börja i skolan, och det kändes som om tiden gick jätte fort för
helt plötsligt var det måndagen den tjugonde Augusti. Den enda tröst jag
kände var att jag bara behövde vara i skolan knappt en timme den dan. På
vägen till skolan gick jag med min mamma hand i hand och det ända jag
tänkte på var att komma hem så fort som möjligt.
När vi väl kom till skolan och jag såg alla andra barn som skulle börja i
ettan så kändes det som om jag var den enda som inte kände någon. I och för
sig kände jag en kille som hette Jonas men han var sjuk den dagen. Efter
några minuter ringde det in och det blev uprop Efter cirka 40 minuters
dösnack så fick man gå hem.
Efter några veckor började man lära känna alla andra barn och då blev det
ganska kul att gå i skolan, i alla fall på rasterna Nåt jag minns
läromässigt var matte böckerna för dom var det knappt en siffra i, det var
mest bara frukter, bilar och bollar i dom. Så i ettan blev mest bara lek
och skoj i.
Men i tvåan var det mera skriva och läsa vilket inte var så kul. Men min
bror hade lärt mig ganska mycket, så böckerna var fortfarande inga problem.
Det man märkte mest av, det var läxorna som man började få. Hade man otur
så fick man mer än en läxa i veckan vilket man tyckte var. väldigt mycket
då. Det jag minns mest, det var att vi som gick i 2A tyckte att vi var bäst
och dom som gick i 2B tyckte dom var bäst.
Så vi var tvugna att göra upp på nåt sätt och det gjorde vi genom att
starta ett litet krig. Varje rast slogs vi klassviss mot varandra i en
kälkbacke. Eftersom jag var längst i min klass så fick jag vara ledare för
vår klass. Vårt sk krig slutade med att jag och 2B:s ledare slogs mot
varandra och eftersom 2B:s ledare var ett antal decimetrar kortare än mig
så vann jag och vår klass. Det var i trean Jakob Wallner började i vår
klass och sedan dess har vi alltid varit vänner. I resten av lågstadiet
höll A och B klasserna på att bevisa vilka som var bäst.
Men när man började i mellanstadiet blev det betydligt svårare för då kom
engelskan in bilden vilket var ett helt främmande språk för en, man förstod
knappt nånting av vad som stod i böckerna eller vad läraren sa. På
mellanstadiet började man också bli intresserad av tjejer och då blev
genast en massa tjafs om vem som tycker om vem och om att vara ihop eller
inte.
I femman och sexan hade man också hemkunskap och maskinskrivning och jag
minns hur liten man kände sig bland alla åttor och nior när man bland annat
stod i matkön och det kom en biffig nia och knuffade till en. För övrigt
var femman och sexan ganska lätta, bara man lyssnade och hängde med på
lektionerna. När man sedan började på högstadiet så blev det en väldig
skillnad. Man fick mycket mer läxor och prov och skoldagarna blev längre.
När man gick i sjuan och åttan var rasterna jätte tråkiga för i
fritidslokalen var det bara störiga nior som spelade biljard. Men nu är man
själv nia och då är det man själv spelar och har kul. För övrigt är
högstadiet som alla andra stadium, det är bara lyssna, hänga med och göra
det man ska så går allting bra. Jag själv anser inte betygen som någon
press. END