MINA NIO SKOLÅR!
Dagen när jag började 1:an var jag lite nervös, men ändå glad att äntligen
få börja skolan.
På uppropet satt alla med en förälder och tittade nyfiket runt i
klassrummet för att se på sina nya klasskom|pisar.
1:an var rolig att gå i och var betydelsefull, så att man fick en bra start
i skolan. Att man lärde sig läsa och skriva.
2:an var ett sånt här ”mellan” år, så att säga.
Man fortsatte att lära sig nya saker och hade väldigt roligt. Någon större
klassammanhåll|ning var det dock inte.
Nästan alla hade var och en en bästis.
Man var nästan bara två och två. Jag och Carina (min bästis) var jämnt
tillsammans.
När vi började 3:an blev hon tvungen att flytta och det sörjde jag mycket.
Lärarna vi hade på lågstadiet hette Maj-Lis och Karin. Båda var snälla, men
Karin hade ett sånt temprament. Hon kunde bli arg för minsta lilla.
Tex. en gång hade vi glömt att dela ut ett papper i klassen medans hon var
och kopierade. När hon kom tillbaks och märkte att vi inte hade gjort det,
tog hon en skolväska och dräm|de den i en skolbänk, så att de som satt där
höll på att ramla baklänges av förskräck|else.
3:de klass gick också bra, vi gjorde utflykter och en gång hade vi en
gammaldags skol|dag då man fick ta med sig egen mat och man hade på sig
gammaldagsa kläder. Jag hade på mig en gammal rosa klänning och två flätor
i håret och som mat hade jag med mig pannkakor och mjölk.
Våran läxa den dagen var att lära oss ”Den blomstertid nu kommer”
utantill.
Det var en rolig dag.
Läxorna var nu fler än i 2:a klass, men det gjorde ingenting då, för de var
så lätta (i alla fall de flesta.) Sen började jag mellanstadiet och fick en
ny lärare, Börje hette han.
Honom var jag ganska rädd för i början, därför jag och några till brukade
peta hål på smör paketen och klämma ut smöret på smörgåsen i skolan i
stället för att bre ut det. Han blev då arg och bruk|ade skälla på oss
(säga till oss) att vi inte fick göra så, och då skämdes man.
Räddheten försvann sedan så fort man lärt känna honom. Nu när vi gick i
4:an åkte vi på klassresa till Granbo. Det var jättekul.
Man hade då börjat att umgås lite mer i klassen och på dagarna på resan
rodde vi och gick i skogen och snickrade.
Snart hade hela 4:de året gått och 5:an närmade sen. Nu hade vi börjat få
ganska mycket läxor och det hela hade börjat bli mycket all|varligare på
något sätt. Och i 6:an förväntades det ganska mycket av oss.
Lärarna sa: – Jo, men det klarar ni ju av, ni är ju äldst på skolan.
Läxorna och lektionerna hade blivit lite jobbigare, för det var så mycket
vi skulle lära oss. Killarna i våran klass var väldigt duktiga på basket
och vi tjejer jobbade för fullt med gymnastik.
Vi ordnade skolmästerskap och var med på DM i det. För mig gick det väldigt
bra på båda.
Jag fick stipendium för att åka på gymnastik läger i en vecka på Sellö.
i slutet av årskurs 6 fick vi papper om tillval och man började att fundera
på vad man skulle välja.
Vi fick åka på besök på hög|stadie skolan som vi skulle gå i, och träffa
våra nya parallell klasser, och även träffa våran nya lärare Ingrid.
Hon verkade snäll.
Innan vi slutade 6:an ord|nade vi en fest för våran lärare som hade varit
jätte bra.
Jag och några tjejer sjöng och dansade.
Festen blev lyckad, men vi var ledsna för att vi skulle lämna våran bästa
lärare vi någonsin haft.
Börje sa åt mig att ta det lugnt med lärarna.
Med det menade han att jag brukade säga vad jag tyckte om och till
lärarna.
Att börja högstadiet var en upplevelse, det var hemskt pirrigt att sitta i
ljusgården och att alla tittade på en (det kändes så.)
Det var hemskt mycket nytt och nya ämnen som vi fick. Vissa av de nya
lärarna var jätte bra.
Jag trivdes bra, men jag var ganska skoltrött.
Vi fick nya främmande läxor som tex. ”Läsjournalen”, där man skulle skriva
citat och tanke.
Vi i klassen fick bättre kontakt och ställde upp för varann mer än vi gjort
förut.
I början av 8.an fick vi reda på att en av våra klass|förestandare skulle
sluta. Han var en av de bästa vi haft så vi fick en ny kille som vi rynkade
näsa åt först, men sen blev det bra.
Årskurs 8 var faktiskt ganska jobbig, mycket läxor och prov. Lärarna vi
hade var inte de bästa, förutom våra klassföreståndare och någon till.
Utlärningsmetoden hos en lärare var helt kass.
Han skrev på tavlan och sen skulle vi skriva av det, han berättade nästan
aldrig om det han skrev. När vi sedan började 9:an fick vi som tur en annan
lärare i det ämnet.
Det sorgliga med att börja 9:an är att klassen sen ska splittras.
Och det enda lärarna pratar om är betygen.
Och det svåra är att veta vad man ska välja för linje i gymnasiet….