Mina nio skolår
Jag har tänkt berätt om hur mina skolår har varit.
När jag började första klass bodde jag i Skellefteå. Men en sak som
jag minns det var första dagen, när jag skulle träffa alla mina
klasskamrater och fröken, det var då inte underligt att jag var nervös när
jag satt i min skol|bänk för första gången med många nya ansikten runt om
sig.
Men det var ju tur att det inte bara var jag som var nervös. Där satt
vi nu, jag och mina klasskompisar, och hade nio hela långa skolår framför
oss!
Men efter som åren gick blev man ju både äldre och lite klokare. Men
så en dag när jag kom hem efter skolan, när jag gick i 3:e klass, sa mina
föräldrar att VI SKULLE FLYTTA.
Jag förstod inte riktigt vad dom menade, men vi skulle flytta. Och vi
flyttade till Bredsjöberg (Där jag bor fortfarande) Och när jag kom till
den klassen kändes det som att börja skolan på nytt. Man kände sig vilsen
och bortkommen med många nya ansikten. Det ända som skilde var att den här
gången var det bar JAG som kände så. Men det gick över mycket fort så redan
2:a dagen så ville jag fara till min skola. Jag trivdes bra och jag trivs
fortfarande bra i Bredsjöberg. Man, började 4:an, 5:an och 6:an.
Sedan var det att byta skola igen, när jag nu skulle börja
högstadiet, men det är ju en helt annan sak för då har man ju med sig hela
sin klass till den nya skolan. Det var roligt tyckte jag för det kändes
spännand och intressant och att man nu hade ett skåp istället för att ha en
bänk där man hade alla sina saker och med alla lärare och att man fick byta
klassrum var också kul. Men det som jag tyckte var bäst det var alla fina
killar som gick 9:an när jag gick i 7:an och jag fick mig en kille också
men det är ju förfluten tid nu. Men jag tyckte att det var mysigt att ha
sitt första riktiga förhålland med någon.
Och nu när man går i 9:an så sattsar man ju mer på skolan än vad man
kanske gjorde i 7:an för då var det mest det som hände på rasterna som var
intressant.