Mina, nio skolår
Första skoldagen kommer jag ihåg ganska väl. Mamma gjorde mig sällskap och
alla barn ställde upp sig på led, och inväntade fröken som skulle komma
trippande ut på metalltrappan och säga.
-Välkomna alla barn.
När alla elever (man byter namn till elev när man kommer till skolan) hade
kommit in i klassrummet och fått sina bänkar frågade fröken.
-Vad tror ni att ni kommer att lära er i skolan. Ingen svarade.
-Ni är förstås nervösa, så fröken med en giv mild stämma. tillslut sa en
flicka i västra sidan av klassrummet.
-När får vi läxa. efter det kom flera.
-Ja, när får vi läxa, men när får vi läxa, får vi läxa snart. Alla med ett
docksött leende på läpparna.
-Tyst, skrek fröken men med samma givmilda stämma. Det vart knäpptyst.
-Några fler frågor, sa hon lite upprört. Då kom jag med den första fråga
jag någonsin ställt under alla mina 9 år i skolan.
-När börjar skolan. Alla föräldra som var med började skratta fröken
skrattade men inte barnen. Dom tyckte visst inte att det var en dum fråga.
Inte jag heller. Så jag frågade igen.
-Men när börjar skolan jag menar på riktigt med såna där…..
-Böcker, svarade fröken
-Ja just de, sa jag..
-Det är väl ingen större brådska med det, eller, sa hon med lungn röst och
med leende. Veckan gick och flickorna fortsatte att fråga.
-När får vi läxa, får vi läxa idag då. Varför inte då, snälla. Tillslut
fick dom sin läxa och vi med men vi hade ju inte tjatat. Veckor gick
månader och år plötsligt var det dax för mellanstadiet. Vi flyttade ihop
med en klass vi hade gått tillsammans med under lekistiden, det vart en ny
kick. Nya brudar. En ny kick vart också engelskan. One dog two dogg eller
var det heter. Kul var det i alla fall. Det var ingen större skillnad
mellan låg och mellanstadiet annat än att vi bytte lärare till majen
Lennart. En snäll gubbe om man får säga gubbe åt majen sin. OK en snäll man
i 60års åldern som bjöd på glass och godis under roliga timmen varje
fredag. Mitt intresse för teater startade och varje fredag gjorde vi en
löjlig liten pjäs om varulvar, halv döda, familjer eller halvdöda familjer,
barnprogram, Modenytt tävlingsprogram med mycket mycket mer. I 6:an fick vi
tillfället att spela upp en teater för hela skolan nämligen. BATMAN OCH
Robin parodin alltså. Terminen gick mot sitt slut. Vi började sätta oss
emot majen och majen började sätta sig på oss, eller sa att vi fick droppar
och började hänga ute och började bli arga på våra föräldrar (jag har
klarat mig bra ifrån det) och flickorna får tuttar, Det stämde. Sen var det
slut puss puss adjö småskolan eller fraggelhålan som dom kallar det i dom
högre höjderna alltså högstadiet. Nu var man där tillsammans med alla x och
y delat med Fysik och kemi och Monika förstås. Våran klassföreståndare som
dom kallas i deom högre höjderna. Konstigt nog ändrades flickornas attetyd
till läxorna och slutade tjata och började säga saker som.
-Nej inte idag snäääälla! Vi har NO tills på fredag. Inte nu igen, varför.

Sjuan var OK men när 8:an kom då vart man Nävös, betyg, HJÄLP! Den enda
nyckeln till ett bra liv, phu det gick fint. Då har jag bara ca: 547 dagar
kvar här uppe i dom högre höjderna. livet i högstadiet rullade på och 9:an
kommer närmare med stormsteg. Efter ett långt sommarlov som egentligen var
för kort så var det dax för 9:an sista året i grundskolan. sedan får jag
göra vad som helst, börja jobba, gå i skolan, åka jorden runt (om jag har
råd), hoppa bungy jump utan lina eller starta video|shop i Umeå (nästan i
varje fall). Jag kommer fortsätta i skolan kanske någon konstinriktad linje
skulle vara kul om det är möjligt.