Mina nio år.

Jag ska nu berätta om mina förnärvarande nio år i den svenska skolan.
Det som jag mest kommer i håg av lågstadiet är den första dagen, då allt
var nytt en egen bänk, nya fröknar och framförallt klasskamraterna, som jag
har kvar några än i dag. Våran skola hette Klockängsskolan och bestod av
tre klasser ett:an, två:an och slutligen tre:an.
Våra fröknar hette Elsa och Margareta. De var oerhört snälla båda två, men
jag tyckte bäst om Elsa, hon var tjock, rund och var nästan alltid glad.
Elsa hade vi i bl.a Svenska, bild och Geografi, medan vi hade Margareta i
de andra ämnena.
Vi hade också en ”mattant” som hette Ritva, hon verkade äldre än skolan,
men ingen visste igentligen hennes exakta ålder. I vilket fall som helst
hörde hon väldigt dåligt, så hon lade alltid upp för mycket mat, om man bad
om lite, och tvärt om. Matsalen låg i korridoren och maten lades upp från
en rull vagn.
Treorna fick brickor för att äta sin mat på sina bänkar, det hela var
igentligen ganska primitivt.
Skoldagarna på lågstadiet var korta, tycker man nu, men då gnällde man
mycket över om man slutade kl: två.
Den första läxan som jag kommer i håg var att klippa ut boksteverna A och
ett litet a ur tidningen. Mitt favoritämne var på den tiden roliga timmen
som vi hade på fredagar, den gick ut på att den som ville fick gå fram till
katedern och t.ex. berätta en rolig historia.
På fredagarna hade vi också gymnastik, vi fick då skjuts av ”Bullen” till
gläntans gymnastik|sal; vi tyckte att det var förnedrande att vi skulle
vara i deras sal, att vi inte hade en egen. Annars tyckte jag att skolan
var ganska kul då. Övergången till mellan stadiet tyckte vi var mycket
svår, eftersom hela vår klass skulle splittras. Vi fick alla skriva ned på
en papperslapp fyra personer man ville ha kvar; sen var det bara att
hoppas; jag fick bara en. Men jag har en desto roligare klass nu.
När vi sedan flyttades över till Lotofta skolan för att börja i fyr:an,
fick vi en ny lärare, vars namn var Emma Svensson. Skolan där var
egentligen ganska lik Klockängsskolan, bara att den här var så oerhört
mycket större. Lektionern var ganska lika som på lågstadiet, bara att
roliga timmen var borta.
Emma fick vi inte ha kvar ända till sex:an, därför att hon hade gått och
blivit med barn. Och inte med vem som helst utan med Elsas (min förra
frökens) son Jens. tror jag han hette.
Så vi var tvungna att byta fröken det sista året mot två nya. De hette
Berit och Inger. Och var betydligt strängare än våran omtyckta Emma.
Vi var nu bl.a tvungna att hålla föredrag, mitt första handlade om
Kapstaden. Två positiva saker som jag tyckte var bra var att vi spelade
teatern: Grease och åkte till Grinnö i tre dagar, det gjorde att vi i
klassen lärde känna varandra bättre, som var bra nu, när vi skulle upp i
högstadiet.
De största förändringarna från mellan- och högstadiet var ju förståss att
man inte hade några egna klassrum med egna bänkar. Det kändes så annorlunda
att ha alla böckerna i ett skåp i stället. En annan sak var alla
klassrummen, som man skulle försöka hitta, men det var ju iochförsig inget
större problem med mig, eftersom jag hade två stora systrar som gick i 2:a
och 3:e ring.
Nästan alltid, när man var och virrade i helt fel korridor, kom de som en
vägvisare och visade en vägen.
Sju:an var förståss mer ansträngande än sexan, med alla dessa nya ämnena.
Sju:an blev ju igentligen lättare än vanligt, eftersom det blev fem veckors
strejk på höst terminen. Det gjorde att hela det skolåret gick fortare.
Åttan var betydligt svårare än sju:an, eftersom man var tvungen att tänka
på de första betygen, man var nu tvungen att göra sina läxor ordentligt.
När jag sedan fick mina första betyg, blev det en shock. visserligen hade
lärarna sagt att man nästan alltid får lägre betyg än vad man trott, men
inte så låga. Jag skärpte mig sedan radikalt hela vårterminen och
resultatet blev därefter; jag höjde mitt betyg med fem-sex steg på
betygsskalan, vilket gjorde att jag kände mig motiverad att börja i nian.
Jag har ju ioförsig bara gått någon månad i nian nu, men vi har hunnit med
en klassresa till Groland på fyra dagar.
Sedan har jag praoat i en sport|affär i två veckor, vilket var bra,
eftersom jag nu vet vilket jobb jag inte ska ta.