Mina nio skolår!
Jag har just börjat mitt sista år på Grundskolan och det har börjat
roligt.
Om jag tänker tillbaka hur det var när jag började ettan på Klockargården,
det var neröst att träffa sin nya fröken och alla klasskompisar.
Första dagen i skolan hälsade fröken oss välkomna till det första året på
Lågstadiet.
Vi fick sätta oss i bänkarna med en kompis, våra föraldrar stod vid väggen
runt omkring i klassrummet, vi fick papper, penna och suddigummi.
Andra dagen delade fröken upp oss i blåa och röda grupper som vi hade när
vi skulle gå och äta, ha gymnastik och slöjd. När vi skulle äta fick vi gå
i led, det var tjabb om vem som skulle stå först. Fröken gick alltid först,
sedan hade vi en hjälpfröken som alltid gick sist i kön. Vår hjälpfröken
hette Solbritt, hon var snäll och ställde alltid upp om man ville något.
Jag hade lite svårt att läsa när jag började första klass när dom andra
klarade det så lätt. Solbritt hjälpte mig och jämt när vi hade sven|ska
osäkert om eleven eller läraren avstavat ordet. Två olika
avstavningsförslag finns fick jag och några andra i min klass gå in till
henne i ett annat rum och läsa, det var mycket lättare att läsa där, för
det var mycket tystare än det var i det rediga klassrum|met.
Första året var roligt, det gick mycket fort och man hade blivit kompis med
alla i klassen. Andra året var det ungefär likadant, vi fick gå i kö till
maten, men det var ändå fritt att springa, men det blev så rörigt så sedan
fick vi inte det. Min bästa kompis flyttade till Vagebo, det var inte så
roligt. Tredje året fick vi en ny kille i våran klass, han hette Markus
Andersson. Markus var väldigt blyg och man kunde tro att han hade
bacillskräck mot oss tjejer, bara man rörde honom så gick han iväg.
Markus var söt och det är han fortfarande.
Vår fröken hette Gertrud Sven|sson och var helt knäpp, tyckte jag, hon
skrek ibland, det kanske berodde på att vi var så stökiga och bråkiga.
Lågstadiet gick mycket fort. När vi skulle börja fyran på på mellanstadiet
så fick vi flytta ner till Grindskolan, bara för att det fanns så många
fyror så att en b klass fick flytta ner till Grindskolan när dom började
fyran.
Våran nya fröken hette Gurli Henriksson, hon var mycket snäll, hon hade
humor och hon tyckte allt var bra.
På fredagarna hade vi klassens|timme, då var det några som hittade på något
roligt tex. dom spelade teater, hängningar, hade frågesport, m.m.
På rasterna fick vi inte gå utanför ett staket som fanns på skolan, vi fick
inte gå till några affärer eller kiosker på rasterna. Vi brukade spela
basket, landhockey och hoppa rep. Fyran gick fort.
När vi skulle börja femman så flyttade två killar som hette Per och Jim.
Per flyttade till Henstad och Jim till Vagebo, det var inte så roligt att
dom hade flyttat. Hela femman var som vanligt, lektioner efter lektioner.
I sexan flyttade en som hette Lina, hon flyttade till Vagebo, med Lina var
jag mycket och hon bodde inte als långt ifrån där jag bor.
Lina kom och hälsade på oss ibland och skickade julkort till oss.
Det var en tävling på skolan om omöjliga figurer som alla sexor fick vara
med på, vi jobbade mycket med det, och sedan utsåg vi tre stycken som
skulle få vara med, min kom med och när jag fick reda på att jag kom|mit
tvåa, så blev jag glad. Jag fick en tavla som han hade gjort, det fanns
bara 8 st av den jag fick i hela världen.
När vi slutade sexan så grät jag, jag tyckte så mycket om våran fröken.
När vi började högstadiet, så fick vi en ny tjej i våran klass, hon hette
Maria Holmberg hon kom från loköping. Den enda skildnaden var att vi hade
skåp istället för bänkar, och vi fick gå emellan varje klassrum istället
för att sitta i samma klassrum hela tiden.
Åttan var som vanligt utom att vi skulle få betyg.
Nu har jag börjat nian, och den har börjat roligt.
Jag tycker åren har gått fort, men dom har också varit roliga och minnerna
har man ju kvar.