Mina skolår!

Jag tängte skriva om mina skolår, fast jag minns inte så mycket av 1:an
till 6:an. Jag minns att jag inte alls ville börja skolan (karlberg), jag
ville vara kvar i lekskolan, men när jag väl började så var det inte några
problen alls. Jag fick snabbt kompisar, några kände jag redan från
lekskolan.
Det gick ett par år av dagligt flum och det var dags att börja 6:an. Då
insåg jag att det var mitt sista år på Karlberg. Jag skulle bli ”fadder” åt
en etta, fast jag var sjuk den dagen som vi skulle träffa dom så jag hade
ingen aning om att fanns.
Efter halva terminen tyckte någon i komunen att Karlberg skulle se ut lite
mer i barnnivå. Då satte dom upp stora ankor med förkläden, snickarmössor
och annat konstigt. Då kändes det som vi gick i lekskolan igen. Våran klass
hade många (dåliga) åsikter om dom, men våran lärare kunde inte förstå
varför. Fast det var inte bara våran klass som inte tyckte om dom, det
märktes kan jag lova! Efter någon månad hade ankan utanför matsalen fått
jättefint skägg, och snickar-ankan hade fått könshår. Fast allt klotter är
borta nu i alla fall.
Jag börjar sjuan. Jag var extremt rädd för alla stora nior, fast jag märkte
att dom inte alls är farliga. På min första engelskalektion blev jag
skrämd. Jag trodde att det var matte, men följde mina kompisar. Eftersom
jag varken hade haft matte eller engelska förut i högstadiet så visste väl
inte jag vart skulle gå! När ”matteläraren” börjar prata på engelska så
trodde jag att hela högstadiet skulle gå åt skogen. När min gode vän
Svensson sade till mig att det var engelska inte matte så blev jag lugn
igen.
Mitt ballanssinne är inte på topp (det kan vara bra att veta när jag
berättar detta). På idrotten så hade vi lektion tillsammans med en
”sportfåne”-klass som skrattade och gjorde narr av den som gjorde fel. Och
jag gjorde mest fel av alla. Under den tiden mådde jag riktigt dåligt, jag
började ”glömma kläderna” hela tiden och idrottsläraren blev sur på mig.
Sedan började jag åttan och hatade hela skolan på grund av
idrottslektionerna. Då skolkade jag på varenda idrottslektion. I slutet av
åttan så var jag ”sjuk” varenda tisdag, onsdag och torsdag, (hade idrott på
tisdag och torsdag). I nian slutade idrottsläraren och skolan anställde en
ny. Denna lärare var mycket mer förstående och hjälpte mig. Nu kom jag
varenda dag till skolan och allt kändes mycket bättre. Jag spelade mest
pingis så jag fick inte godkänt. I sista terminen så fick jag special-
idrott. Jag behövde bara cykla, gå eller styrketräna för att få godkänt,
plus att jag skulle göra uppgifter i teoretisk idrott.
Nu är grundskolan snart slut och ska snart börja gymnasiet, jag kommer att
sakna strömsnäs.