Mina skolår

Det kändes skönt att få börja skolan. Man träffade nya människor. Några man
skulle komma överens med och några man inte skulle komma överens med. Några
skulle man leka men andra skulle man slåss med. En del skulle bli kallade
tuffa andra kallade mesar. Redan i lekis började rangordningen.

Sensommaren nittiotre började sjutton små livliga pojkar lekis. Sjutton
stycken som bara ville leka och ha roligt. Det var ingen som tänkte på
framtiden, eller den jobbiga skolgången. Livet lekte. Vi hade roligare än
vad vi någon|sin hade anat.

Tio år senare går jag fortfarande på samma skola. Vi har fort|farande
roligt, men är inte lika fria. Livet har blivit tuffare. Det ställs nu
högre krav på oss.
Vi har precis valt till gymnasiet. Ett val som jag tycker man ska göra
senare i livet. Det är ju trots allt resten av livet man planerar. Just nu
fastän vi redan valt går jag fortfarande och grubblar. Vad vill jag bli?
Vad vill jag göra med mitt liv? Jag är inte säker. Vi har dessutom fått för
lite information. Vi har bara besökt en gymnasieskola och den linjen jag
sökt finns inte där. Jag har ansökan klar men vet ingenting om skolan. Om
jag nu tänker efter har jag haft en bra skolgång. Har inte bråkat mycket.
Känt mig trygg. Jag har haft allt som behövs för att trivas. Men kommer jag
att trivas i den nya skolan? Kommer jag att känna mig trygg? Troligen inte!
Bor man som jag på en ort där alla känner alla och trivs där är det nog
svårt att komma till nytt ställe. Jag sa att det kändes bra att börja
skolan och träffa nytt folk. Jag har ångrat mig. Jag vill inte byta skola!

Kul helomvändning! Du har många intressanta tankar, men du har inte
riktigt lyckats formulera och beskriva dem. Några nedslag i skoltiden hade
varit på sin plats. Du har inte lyckats få krönikan att hänga